User:Saftgurka/sandbox19

The Swedish Naval Quartermaster Corps^[1]^[a] (Swedish: Marinintendenturkåren, MintK) was an administrative corps of the Swedish Navy

History[edit]

Civil–military corps 1904–1936[edit]

The Swedish Naval Quartermaster Corps was formed by the decision of the Riksdag of 1903. The corps, which was civil–military, consisted of one marinöverintendent och chef ("Director of the Swedish Naval Supply Service"), förste marinintendenter ("Senior Naval Stores Officers"), marinintendenter av 1:a och 2:a graden ("1st and 2nd Class Naval Stores Officers") as well as marinunderintendenter; additionally, the corps consisted of marinintendentsaspiranter and marinintendentselever as well as auditors, deputy auditors, master-at-arms (väblar) and janitors employed at the naval stations, and well as the public prosecutor (advokatfiskalen) at the naval station in Karlskrona; the corps also had a reserve. In 1912, the corps' quartermaster personnel comprised 71 posts which were required to serve in the navy and in the Swedish Coastal Artillery both on land and on board ships in the positions to which it was commanded; the personnel's service included onshore both quartermaster service and financial and registry services, as well as on-board tasks, which were assigned to staff and ship quartermasters. Marinintendenter of various degrees, auditors and public prosecutor were appointed by the King in Council. Marinöverintendenten was head of personnel for the corps and at the same time head of the Royal Swedish Naval Materiel Administration's intendentavdelning. As chief of each of the naval stations' staff of the Swedish Naval Quartermaster Corps, a chefsintendent serves. The quartermaster personnel were recruited through the admission and training of marinintendentselever. These, among other things, who should have passed studentexamen, were admitted by the head of Ministry for Naval Affairs following a proposal by a commission chaired by the marinöverintendenten. After completing a one-year training course, suitable students were admitted as marinintendentsaspiranter and were trained in a specially arranged marinintendentskola to marinintendenter, for regular employment for 2 years, for employment in the reserve for 1 year.^[3]

Före Marinintendenturkårens uppsättning fylldes dess uppgifter av Flottans civilstat, vilken leder sitt ursprung från tiden för anläggningen av Karlskrona örlogsstation, det vill säga 1680-talet; stationernas förvaltning övertogs nämligen då av de lokala myndigheterna, efter att förut ha varit anförtrodd (före 1634) åt Lord High Treasurer of Sweden med biträde av kammarråd och accountants, efter nämnda år åt Admiralty of Sweden (Amiralitetskollegium). Flottans civilstat undergick därefter många förändringar; den sista för densamma gällande staten fastställdes 1874 och upptog stationsintendenter, sekreterare, kamrerare, regementsskrivare, kammarförvanter, revisorer, förvaltare vid olika förråd och anstalter, kassörer, bokhållare, kammarskrivare, e. o. kammarskrivare, auditörer, vice auditörer, advokatfiskal, väblar och vaktmästare. För anställning som tjänsteman fordrades under senare tid avgångsexamen från högre elementarläroverk samt vid å någon av stationerna undergånget förhör ådagalagd nöjaktig insikt i erforderliga delar av gällande reglemente för flottan; för anställning som sekreterare hos stationsbefälhavare, advokatfiskal och auditör fordrades dess dock examen, som berättigade till inträde vid rikets rättegångsverk. Vid Marinintendenturkårens uppsättning övergick större delen av civilstatens personal till nämnda kår; staten ifråga existerar ännu (1912).

Utbildning av reservintendenter började 1914 efter World War I utbrott. Den första kursen avlade sin examen 1916. Den sista kursen marinintendentsaspiranter utexaminerades 1923, då marinintendentsskolan nedlades. 1919 års försvarskommission hade nämligen föreslagit, att utbildningen till marinintendent skulle omläggas till större överensstämmelse med Royal Swedish Naval Academy verksamhet. Förslaget godkändes av 1925 års riksdag och 1926 antogs de första marinintendentskadetterna.^[4]

Military corps 1937–1966[edit]

Den gemensamma utbildningen vid Royal Swedish Naval Academy bidrog verksamt till att sammanföra marinintendenterna med sjö- och kustartilleriofficerskamraterna. Utbildningen moderniserades i såväl militärt som fackmässigt avseende. Grunden var lagd för ett nytt skede i kårens historia. En naturlig följd härav blev att kåren 1937 ombildades till militär kår. En annan var att man inom kåren ansåg att intendenturtjänsten i krig borde bättre ansluta sig till stridskrafternas taktik. Kåren kom härigenom att framstå som en pionjär för den marina underhållstjänsten. Detta blev också en av anledningarna till att kårledningen genomdrev en vidareutbildning vid Royal Swedish Naval Staff College i form av en marinintendenturofficerskurs, som startades 1948 och i vilken underhållstjänsten fick en framträdande plats. Ungefär samtidigt infördes marina intendenturtjänstövningar för såväl stam som reserv. Syftet med dessa var att vid besök på baser och andra underhållsanstalter genomföra krigsspel för att åskådliggöra och förbättra krigsplanläggningen. Reservofficerarna fick därjämte vidareutbildning genom kaptenskurser. Härmed hade kåren på en förvånansvärt kort tid utvecklats till en modern officerskår, vars medlemmar med sin mångsidiga utbildning och praktik blev användbara i de mest skiftande befattningar inom staber och förvaltningar. De förändrade arbetsuppgifterna var givetvis även framtvingade av de talrika utredningarna om kårens omfattning. Intet ont utan att det har något gott med sig, brukar man säga.^[4]

Vid en tillbakablick kan man undra varför marinens ledning inte motsatte sig sammanslagningen av intendenturkårerna 1966. Man hade kanske inte helt klart för sig alla konsekvenser av omorganisationen. Ett försök till återgång kan emellertid nämnas. Förre Chief of the Navy, vice admiral Bengt Lundvall, uttryckte flera gånger sin önskan att få tillbaks intendenterna i marinen. Han lyckades så till vida att kårens reservpersonal - i samband med att MintK reserv utgick ur marinens organisation - erbjöds att efter eget val inträda i flottans respektive kustartilleriets reserver. Huvuddelen av reservofficerarna samt från aktiv stat avgångna f. d. marinintendenter har på detta sätt återbördats eller kommer att återgå till fadershuset. När MintK stampersonal år 1966 uppgick i Quartermaster Corps of the Swedish Armed Forces bestod den enbart av officerare, som genomgått Royal Swedish Naval Academy. Kåren i sin helhet hade fått rykte om sig att vara försvarets bäst utbildade och mest kvalificerade intendenturkår. MintK kan därför med fog sägas ha dött "en död i skönhet" och kårens goda renomme kommer säkert att lång tid framöver bevaras i gott minne. Härtill bidrar givetvis den goda kårandan och det starka kamratskap, som framför allt våra marinintendenturofficersföreningar fortfarande är ett levande bevis för.^[4]

On 1 October 1966, the Swedish Naval Quartermaster Corps was amalgamated with the Swedish Army Quartermaster Corps and the Swedish Air Force's quartermaster officers, into the Quartermaster Corps of the Swedish Armed Forces.^[5] Marinintendenturkåren (och Swedish Army Quartermaster Corps) levde en tid kvar vid sidan om, då reservofficerare och underofficerare kvarstod i de gamla kårerna (dock utan att ha egna expeditioner).^[6]

Heads[edit]

The commanding officer of the Swedish Naval Quartermaster Corps was referred to as the Marinöverintendenten (Director of the Swedish Naval Supply Service^[2]^[7] or Paymaster General, Swedish Navy^[2]) The following is a list of commanding officers:^[8]

No.	Director of the Swedish Naval Supply Service	Took office	Left office	Time in office	Defence branch	Ref.
1	Dahlin, EfraimEfraim Dahlin [sv] (1848–1932)	6 November 1903	1908	4–5 years	Navy	^[9]
2	Lindberg, HenryCommander Henry Lindberg [sv] (1860–1944)	31 December 1908	1920	11–12 years	Navy	^[10]
–	Maijström, BirgerCommander Birger Maijström [sv] (1874–1933) Acting	1920	1923	2–3 years	Navy	–
3	Maijström, BirgerCommander Birger Maijström [sv] (1874–1933)	1923	1 January 1933	9–10 years	Navy	^[11]
4	Ekman, CarlCarl Ekman [sv] (1883–1966)	1933	1948	14–15 years	Navy	–
–	Bring, JarlCaptain Jarl Bring [sv] (1896–1985) Acting	1946	1948	1–2 years	Navy	–
5	Bring, JarlCaptain Jarl Bring [sv] (1896–1985)	1948	1961	12–13 years	Navy	–
–	Segrell, KarlCaptain Karl Segrell (1908–1976) Acting	1961	1963	1–2 years	Navy	–
6	Segrell, KarlCaptain Karl Segrell (1908–1976)	1963	1965	1–2 years	Navy	–

Footnotes[edit]

^ Also translates as the Swedish Naval Supply Service.^[2]

References[edit]

Notes[edit]

^ Appich, Jr., Thomas W. (22 July 1988). "REFERENCE AID SWEDISH-ENGLISH GLOSSARY OF MILITARY AND TECHNICAL ACRONYMS AND ABBREVIATIONS" (PDF). Joint Publications Research Service. Foreign Broadcast Information Service. p. 109. Archived from the original (PDF) on 20 February 2017. Retrieved 20 September 2019.
^ ^a ^b ^c Gullberg, Ingvar E. (1977). Svensk-engelsk fackordbok för näringsliv, förvaltning, undervisning och forskning [A Swedish-English dictionary of technical terms used in business, industry, administration, education and research] (in Swedish) (2nd ed.). Stockholm: Norstedt. p. 520. ISBN 91-1-775052-0. SELIBR 8345587.
^ Westrin, Theodor, ed. (1912). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi (in Swedish). Vol. 17 (New, rev. and rich ill. ed.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. pp. 978–979. SELIBR 8072220.
^ ^a ^b ^c Hall, Per (1979). "Marinintendenturkåren 75 år. En återblick" (PDF). Tidskrift i sjöväsendet (in Swedish) (2). Carlskrona: Tidskrift i sjöväsendet: 83–84. SELIBR 8258455.
^ "Försvarets intendenturkår (1966 – 1973)" [Quartermaster Corps of the Swedish Armed Forces (1966 – 1973)] (in Swedish). National Archives of Sweden. Retrieved 8 August 2019.
^ "Försvarets intendenturkår > Se förteckning" [Quartermaster Corps of the Swedish Armed Forces > See list] (in Swedish). National Archives of Sweden. Retrieved 8 August 2019.
^ Appich, Jr., Thomas W. (22 July 1988). "REFERENCE AID SWEDISH-ENGLISH GLOSSARY OF MILITARY AND TECHNICAL ACRONYMS AND ABBREVIATIONS" (PDF). Joint Publications Research Service. Foreign Broadcast Information Service. p. 117. Archived from the original (PDF) on 20 February 2017. Retrieved 20 October 2020.
^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005 (in Swedish). Stockholm: Probus. p. 192. ISBN 9789187184833. SELIBR 10452099.
^ Mannström 1931, p. 726
^ Wedin 1980–1981, p. 243
^ Dahl & Bohman 1949, p. 196

Print[edit]

Dahl, Torsten; Bohman, Nils, eds. (1949). Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok (in Swedish). Vol. 5 Lindorm-O. Stockholm: Bonnier. SELIBR 53804.
Mannström, O. (1931). "Jacob Efraim Dahlin". Svenskt biografiskt lexikon (in Swedish). Vol. 9. National Archives of Sweden. Retrieved 16 June 2023.
Wedin, Folke (1980–1981). "Henry F Lindberg". Svenskt biografiskt lexikon (in Swedish). Vol. 23. National Archives of Sweden. Retrieved 16 June 2023.{{cite encyclopedia}}: CS1 maint: date format (link)