User:Saftgurka/sandbox3

From Wikipedia, the free encyclopedia
Map of the central parts of Nya Varvet, with some of the area's building numbers marked.

Nya Varvet is a district, a former naval port and a prison in the Gothenburg Municipality, Sweden. The district has an area of 80 hectares.[1] Between the years 1876 and 1931, the area constituted the Nya Varvets landskommun ("Nya Varvet's County Municipality").[2]

The area, located at the mouth of the Göta River, was designated as a planned naval harbor around the year 1700, in connection with the outbreak of the Great Northern War. In the final phases of the war, in 1717 and 1719, the naval harbor was attacked by Danish warships under the command of Vice Admiral Peter Tordenskjold. Later in the 18th century, the area was primarily used as moorage, but parts of the Fleet of the Army were based here. Shipyard activities took place at the Gamla Varvet near Stigberget. During the Napoleonic Wars in the early 19th century, the defence of the area was strengthened, and new buildings were constructed. Subsequently, there was a gradual reduction in activity, and the area was transferred to the National Swedish Prisons Board in 1870 to be used as a prison. After the dissolution of the union with Norway in 1905, the area regained significance, and during both world wars, there was further expansion of military activities. Following a parliamentary decision, the area was sold to civilian interests in 1985. Today, there are various types of civilian activities and private residences in the area. Bus and tram connections, the Långedrag Line, provide access to central Gothenburg as well as to the west, reaching Långedrag and Saltholmen.

Most of the buildings at Nya Varvet were designated as listed buildings on 25 January 1935. After the gradual cessation of the navy's operations at Nya Varvet in the 1980s, Nya Varvet was divided into three sub-areas. The buildings within one of these three areas are covered by the listed building designation and related protection regulations. One of these buildings is the "Nobis Officer's Mess," which was designated as a listed building on 1 January 2005.[3] The other two buildings are Building 36, the Gamla vaktstugan ("Old Guardhouse") and Building 38, the Inventariekammaren ("The Inventory Chamber"), which were designated as listed buildings on 9 December 1986.[4]

History[edit]

Background[edit]

Memorial to the founding of the Nya Varvet in 1700.

Göteborg's maritime defense underwent several changes during the 17th century. After the fortress, naval fleet, and shipyard had been located at Älvsborg Castle and the shipyard, it was decided in 1647 that smaller warships would be stationed for protection at the newly established ship harbor Kungshamnen at [[Stora Bommen<sv]] [], which is now part of Packhusplatsen [sv].[5] In 1660, it was decided to demolish Älvsborg Castle and build a new fortress, New Älvsborg, on Kyrkogårdsholmen further out in the harbor entrance. The same year, a decision was made to establish a new shipyard, later called Gamla Varvet, on the land of Älvsborg's Kungsladugård at Stigberget, Gothenburg [lt; sv], which belonged to the Crown.[6]

During the latter part of the 17th century, Gothenburg did not have a permanent naval squadron, but ships were stationed in the city during times of unrest. New construction and repairs were carried out as needed for the naval fleet. Towards the end of the century, plans emerged to establish a permanent naval squadron in Gothenburg and expand shipbuilding activities. Admiral General Count Hans Wachtmeister repeatedly emphasized the need for a strong naval defense on Sweden's west coast.[7]

In early 1698, the 15-year-old King Charles XII ordered the Admiralty College (Amiralitetskollegiet) to propose how the maritime defense on the west coast could be reinforced and strengthened. On 9 May of the same year, the college proposed the establishment of a strong naval force and a permanent naval station in Gothenburg, including both a harbor and a shipyard. The ships, which were to be built promptly in Karlskrona, were intended not only for inland use in the Gothenburg archipelago but also for convoy duty and the ability to "sustain some force and naval power," but they should not be too large. The King approved the proposal the same month.[8]

The college's rationale for the proposal was that a squadron in Gothenburg, together with the main fleet in Karlskrona, would be like "two arms of Sweden, which Your Royal Majesty could always extend to confront Denmark when necessary, and make it feel your strength and impact."[8] Furthermore, a west coast squadron could cut off the connection between Denmark and Norway, prevent landing attempts on the west coast, and support Swedish possessions on the German North Sea coast, Bremen, and Verden. Finally, it could support Swedish trade traffic in the North Sea and tie up Danish naval forces, which, due to the threat from Western Sweden, could not enter the Baltic Sea at full strength.[9]

In the spring of 1699, three newly built ships were ready to be launched in Karlskrona, with the intention of reinforcing the Gothenburg Squadron on the west coast. The King in Council reminded that "...there is still no place designated in Gothenburg where the harbor would be for the said squadron, nor has any arrangement been made for the shipyard there, whether the Gamla Varvet ("Old Shipyard") is suitable for it or not, and how deep the water is between Gamla Älvsborg and the shipyard."[10]

On 6 June, the Admiralty College appointed an expert group consisting of Schoutbynacht Otto Siöstierna, Captain Johan Kuylenstierna, and shipbuilder Charles Sheldon. In addition, Lieutenant Quartermaster General Paul Leijonsparre would assist with mapping. On 26 August, the expert group submitted its proposal.[10] Of the surveyed locations at Stora Bommen, Hållgårdsporten, Gamla Varvet at Stigberget, and finally Billingen in Västra Frölunda socken, the latter location was recommended for the establishment of a shipyard and naval harbor.[11]

The Admiralty College agreed with the expert group's proposal and described the advantages of the location as follows: "especially for its convenient situation at the very river mouth, so that ships placed there could be brought out into the harbor without much effort and in haste when necessary." The depth at Billingen was considered sufficient, and the location was also secluded from the city "so that what is undertaken with the fleet cannot be known so quickly but can be executed with greater discretion.[10]

Construction[edit]

Copy of Leijonsparre's proposal for a new naval port and shipyard between Lilla Billingen and Röda sten from 1699. South is up on the drawing.
Copy of Leijonsparre's amended proposal for a new naval port.

King Charles XII also approved the proposal on 4 September 1699 and commissioned Leijonsparre to establish a drawing of a new shipyard. In the New Year of 1700, Admiral Erik Carlsson Sjöblad was appointed governor of Gothenburg and Bohuslän, as well as head of the Admiralty in Gothenburg. In 1678, Sjöblad had been appointed admiral, 29 years old. Work on expanding the new port began quickly. He asked for money to be able to equip the coming ships, carry out the work at Gamla Varvet so that the ships could be temporarily placed there, and build storage and provisions houses at Nya Varvet.[12] On 31 March of the same year, the newly built frigate Fredricus (36 guns) arrived from Karlskrona. On 2 and 5 April, respectively, the snows Mjödhunden (6) and the frigate Jägaren (16) also arrived as the first three ships for the new Gothenburg Squadron.[13]

After conducting depth sounding during the winter of 1700-1701, Sjöblad found that the depth at Billingen did not match the previous commission's measurements. He therefore suggested that dredging should be carried out at Billingen, and that slipways and smithy should be moved to a different location than previously planned. On 23 July 1701, the amendments were approved.[14] The new plan meant that the harbor would be enclosed with two piers, consisting of sänkverk made of crib. The vessels were to be moored in the western part of the harbor at dolphins. The inner, very shallow part of the port was to be filled in and provided with a quay. Chancellery and housing for officers, non-commissioned officers and crews would be located east and south of Stora Billingen.[14]

Sjöblad was deprived of his position in 1711, accused of irregularities, and was replaced by Schoutbynacht Axel Lewenhaupt as commander of the Gothenburg Squadron. This appointment was made with some hesitation because Lewenhaupt had received serious accusations against him in some previous trials, and acted against Vice Admiral Cornelius Anckarstjerna "with insulting words and gestures as well as obscene comments".[15] A new governor, Carl Mörner, was instead (as was usual) a general. In connection with the change of command, a compilation was made of the work carried out so far at Nya Varvet under the leadership of Sjöblad. A pier had been built with the help of 19 sänkverk. In addition, 29 dolphins had been installed in the harbor as mooring points. A guard house had been built on Lilla Billingen, and a fence with sentry boxes between Lilla and Stora Billingen. A shed for small boats[a], 35 meters long and 18 wide[b], had been built and also a timbered house and a stone bridge. Bridges and rafts to build on had also been manufactured for the construction work. Several cranes had been manufactured, including a crane raft and a forge.[16] During Lewenhaupt's time in command, until the spring of 1716, there was a lively construction activity at Gamla Varvet, but the new facility was largely left to its fate, and was mostly used as a temporary mooring point for the squadron's ships.

Great Northern War[edit]

Main article: Battle of Gothenburg
The area around Nya Varvet, with inland vessels, in connection with Admiral Tordenskjold's attack in the autumn of 1719.
Tordenskiold's attack and blockade of Gothenburg in 1717 (view from the west).

During the 1710s, the Swedish west coast was more actively involved in the acts of war. The privateer operation sanctioned by King Charles XII, which originated in Gothenburg, was expanded and meant that the Crown's shipyards and certain warships were also used in the service of the privateers. After the interrupted Swedish attack on Norway in 1716, the Danish-Norwegian commander Peter Tordenskjold attacked on 3 May 1717 in an attempt to reach Nya Varvet. The attack was repulsed by the Swedes after about five hours of fighting with the help of the fortress New Älvsborg, the coastal batteries around the harbor entrance, four frigates on the Göta River and the galley Wrede inside the harbor.[17]

After the Swedish attack on Norway in 1718 and the death of Charles XII, Tordenskjold's squadrons made further attacks on the Gothenburg area during the summer of 1719. Carlsten Fortress on Marstrand was captured and the fortress New Älvsborg was attacked in July. During the latter attack, the three galley based at Nya Varvet, Carolus, Wrede and Lucretia repeatedly able to supply the fortress with crew and equipment. Finally, the galleys carried out an attack on nearby Lilla Aspholmen, which forced the Danes to leave the vicinity of New Älvsborg.[18] When the blockade of Gothenburg's harbor entrance continued, Swedish ships managed to attack Danish ships at Grötö via the Göta River and Nordre River and bring them back to Nya Varvet on 1 September.

Tordenskjold took revenge on the night of 27 September, when the crews of a number of Danish sloops managed to overpower the harbor guard at Nya Varvet and kill an ensign. The intruders then tried to take a number of the ships out of the harbor, but they got stuck on obstacles in the river. Some of the ships were set on fire. After the attack, the Danes were able to row away unscathed in the darkness of the night, despite intense Swedish shelling.[19]

Lack of resources[edit]

The former English naval officer Thomas Chapman was shipyard manager at Nya Varvet between 1720 and 1738.[20] His son, later the shipbuilder Fredrik Henrik af Chapman, was born here in 1721.[21] In the following decades, repairs were carried out on houses, jetties and sänkverk in the area, as far as the annual allocation of 1,000 dollars of silver coins was sufficient. In 1747, the Admiralty Commissariat (Amiralitetskommissariatet) wanted a definitive transfer from Gamla to Nya Varvet, and to investigate the situation, shipbuilder Gilbert Sheldon was sent from Karlskrona in 1750. In his report on 22 April the same year, Sheldon stated that there was no reliable stapelbädd, upphalningsbädd, brobänk or mast crane at any of the yards. Building this at Nya Varvet would require backfilling and high costs, which is why Sheldon recommended supplementing Gamla Varvet. For Nya Varvet, Sheldon considered that the sänkverket should be shortened by 350 feet to reduce costs. According to the original plans, the sänkverket would extend to Röda Sten. In addition, the overgrown water connection inside Lilla Billingen would be cleaned up, provided with two lock gates and the two the galleys Carolus and Wrede, which were sunk in the harbor at Tordenskjold's attack in 1719, would be salvaged.[22]

In 1752, the King in Council approved the improvement proposals for Nya Varvet, but banned further expansion of Gamla Varvet. Instead, the crown's entire shipyard operation would be outsourced to the merchant Peter Bagge, who had made an officer on the shipyard operation.[23] At the same time, permission was granted for the construction of housing at Nya Varvet. During the years 1753–1754, the Inventariekammaren ("The Inventory Chamber"), now building 38, was built by Peter Bagge. It was built of stone on two floors on the north side of Lilla Billingen.[24]

Shipworms[edit]

In the middle of the 18th century, a new factor began to emerge. It was shipworms, which was studied by Carl von Linné during his visit to the Gothenburg shipyards in the summer of 1746.[25] In 1755, the situation was considered so serious that the ships should be moved from Nya Varvet as soon as possible. It was also found that the ship's worm only thrived in salt water and did not damage wood on ships and s'nkverk that were deeper than 10 feet. A letter tells of the ship's worm that "as soon as he had tasted the least of fresh water on its head, the shape of a auger, that he soon turned back downwards". Instead, a move of the ships to Gamla Varvet was proposed, where the current was stronger and the water sweeter.[26]

At the beginning of 1756, the following ships were stationed at Nya Varvet: the frigates Svarta Örn (40 guns), Göteborgs Vapen (34) and Fama (32), the brigantine Sjökatten (20 swivel guns), the galleys Greve Meijerfeldt, Greve Taube, Greve Cronstedt, Greve Wrangel and Greve Gyllenborg, all with 3 cannons each. Finally, the hukaren Måsen (16), as well as the large boats Lärkan and Svalan, and some smaller boats, sloop and dinghies.[27] In the same year, the larger warships were transferred from Gothenburg to Karlskrona, and the five remaining galleys became part of the newly formed Fleet of the army, which in 1762 was named the Galley Squadron in Gothenburg (Galäreskadern i Göteborg) in Gothenburg.[28]

Since 1758, it had been planned to take the galleys ashore, but their lack of maintenance became apparent when Greve Wrangel sank in the harbor at Nya Varvet on 29 April 1762 at a depth of 4 meters[c].[29] Since there was no money to lift the hull, it had to remain. Faced with the worrying prospect that it would go the same way with the other galleys, it was decided to scuttle them as well. This took place as a scientific experiment in 1765, among other things in the archipelago at New Älvsborg, "to study the damage that the shipworms and the port's brackish water could cause."[30] In this way the Galley Squadron in Gothenburg was decommissioned.

During the 1770s, it was investigated whether any port other than Nya Varvet would be suitable as a base for the naval forces on the west coast, with various arguments for and against. Regarding the shipworms, the Council of the Realm and Vice Admiral Christopher Falkengréen wrote:

..in my mind and according to the information I obtained on the spot, this kind of worm did not exist there except when the squadron was to be demolished and Mr. Bagge needed the then new and old yards.

— The Council of the Realm and Vice Admiral Christopher Falkengréen in a letter to King Gustav III in 1776.

[31]

King Gustav III decided on 21 February 1776 that "Gothenburg will continue to be the base for a squadron that we find necessary to defend this part of the coast".[32] But without deciding whether Gamla, or Nya Varvet would be the main shipyard.

Reorganization[edit]

Proposal for the restoration of Nya Varvet from 1785.

In connection with the reorganization of the Swedish Navy after the death of King Gustav III, it was decided on 4 May 1792 that a division of the Fleet of the army would be based in Gothenburg and Nya Varvet. In 1794, the division became a separate unit under the name Gothenburg Squadrons of the Fleet of the Army (Göteborgs eskader av arméns flotta). As the site had not been maintained for a long time, a modernization plan was drawn up under the leadership of Squadron Commander Rear Admiral George de Frese. The plan was approved by King Gustav IV Adolf on 26 January 1801, and involved the completion and construction of quays, the construction of two gun sloop hatcheries and the barracks for the crew. Financing would take place through the sale of Gamla Varvet. The king showed his interest through a personal visit to Nya Varvet in March 1801.[33] The first storage shed, for 28 open sloops, was completed in 1805. Construction of a new "worthy" chief's house in stone, Ankarhuset, was started the same year. After the construction of the chief's house lay dormant for several years, it was resumed in 1811, but then the original building drawings could not be found.[34] After the construction had received additional money, and another floor was added, the house was completed in 1813.

Events during the Napoleonic Wars[edit]

After Denmark-Norway declared war on Sweden in March 1808, an English aid corps with 11,000 men on board 140 ships came to Älvsborg fjord on 14 May. The soldiers were led by Lieutenant General Sir John Moore, and Rear Admiral Sir Richard Goodwin Keats was commander of the naval force. The English sailed away on 3 July, after Moore and King Gustav IV Adolf could not agree on how the troops would be used.[35]

Map of the fortifications around Nya Varvet and Rya Nabbe 1815.
One of several tombstones from the early 19th century in Nya Varvet's cemetery.

As part of the preparations for a French invasion of Sweden from Denmark, a Spanish army corps of about 9,000 men under French leadership participated in 1808. After the Spaniards mutinied against the French in Denmark, these soldiers were shipped by the watchful English with their own, and seized Danish ships to the Gothenburg area. Admiral Keat's transport fleet arrived with the Spanish soldiers in Rivö fjord on 27 August, and they were then landed on the islands in the Gothenburg archipelago. The 53 Danish ships in the transport fleet were then the subject of an irritated exchange of letters between the Governor of Gothenburg and Bohus County, Johan Fredrik Carpelan, and the Gothenburg Squadron's acting commander, Lieutenant Colonel Paul Henrik Scharff. Carpelan ordered Scharff to leave the Danish ships moored at Nya Varvet under the supervision of English troops, until Keats received instructions from home on how to handle the situation. Scharff refused with the danger of fire and disorder at the shipyard as justification, and that he also waited for orders from the Administration of Maritime Affairs (Förvaltningen av Sjöärendena). On 11 September, two Danish ships had entered Nya Varvet without the knowledge of the senior commanders, one of which soon caught fire and according to Scharff "which with its rapid development of fire could easily have destroyed both the shipyard and the sloops-of-war, which were ready with ammunition on board". After this convincing event, an agreement was made to place the ships at Känsö instead. On 13 October, the English transport fleet sailed away with the Spaniards.[36]

I samband med frederna i Örebro den 18 juli 1812, mellan Sverige, England och Ryssland sattes ännu en militär operation igång. Det var en gemensam svensk-rysk invasion av Danmark. Den 14 juli befallde Kungl. Maj:t att alla handelsfartyg med minst 20 lästers dräktighet skulle beslagtas. De fartyg som ansågs lämpliga specialinreddes, bland annat på Nya Varvet, för transport av hästar, kanoner, tross eller sjuktransport. Den 3 augusti rapporterade Göteborgseskaderns chef överste Johan Ludvig Brant, till överamiralen friherre Johan af Puke, att den transportflotta som var under rustning på Nya Varvet bestod av 17 trupp-, 20 häst-, och 18 transportfartyg på sammanlagt 4 783 svåra läster. De soldater som planerades gå ombord kom ifrån Västgöta-, Älvsborgs-, och Bohuslän Regiment, en del av Värmlands fältjägarregemente samt två artilleribataljoner, totalt 3 677 man och 417 hästar. Efter order och kontraorder om invasionen skulle genomföras, avblåstes den slutligen på hösten 1812, eftersom Napoleons anfall mot Ryssland gjorde att de ryska soldaterna behövdes för eget försvar.[37] [38]

Fortsatt utbyggnad[edit]

Gamla kanslihuset i den centrala delen av kasernlängan.

År 1815 tillträdde eskaderchefen konteramiral Carl Johan af Wirsén. Utbyggnaden av Nya Varvet tog återigen fart efter att Wirsén hade gjort upp en ny utbyggnadsplan, som godkändes den 13 maj 1817. Bland annat byggdes den långa kasernlängan, som också utgör skydd mot landsidan, och var färdig 1825.[39] Arméns flotta slogs ihop med örlogsflottan år 1823, och flottstyrkan vid Nya Varvet fick då benämningen Göteborgs eskader av Kongl. Maj:ts flotta. I och med sammanslagningen blev tidigare eskaderchefen i stället stationschef.[40]

Blyertsteckning av Nya Varvet, sett från söder, cirka 1850.

Nya Varvet var under sin historia ett reparationsvarv, med några undantag. Den 17 juli 1833 sjösattes skonerten L'Aigle, i närvaro av kronprins Oscar.[41] Skonerten Amiral Puke anbefalldes till byggning 1836, men sjösattes först 1863, då den också överflyttades till Stockholm.[42] Det tilltänkta namnet på skonerten var först Göteborg, men vid ett kungabesök på Nya Varvet i oktober 1837 befallde Karl XIV Johan att en 18-kanonskorvett skulle byggas med detta namn, och det pågående fartygsbygget skulle namnändras till Amiral Puke.[43] Den beordrade 18-kanonskorvetten blev aldrig byggd.[44]

Under mitten av 1800-talet ifrågasattes behovet av en örlogsstation på Nya Varvet. Argumenten var bland annat att den norska flottan kunde försvara västkusten, och att förstärkningar vid behov kunde överföras från ostkusten via Göta kanal. Nya Varvet omvandlades den 10 oktober 1854 till en depå under Stockholms örlogsstation. Den tidigare stationschefen blev nu istället depåchef.[45]

Fängelse[edit]

Centralfängelset avbildat 1900 sett från Stora Billingen. Närmast ses en av de båda rastgårdarna samt dagcellbyggnaden. Bakom denna ligger den östra rastgården, som är skymd, och därefter matinrättningen. Till vänster syns det plank som skilde fängelset från hamnområdet.
Nya Varvets hamnområde sedd från Stora Billingen. I bildens mitt finns cellfängelsebyggnaden från 1873. Kasernlängorna från 1820-talet ramar in hamnområdet. I högerkant syns det gamla vakthuset, ursprungligen byggt 1827 som marketenteri. I bakgrunden till vänster syns de småspröjsade fönstren till den sentida matsalsbyggnaden, byggd 1908-1911, idag restaurang.

Under 1860-talet fanns planer på att omvandla området till ett järnförädlingsverk, men de privata intressenterna drog sig ur.[46] Fångvårdsstyrelsen, som hade behov av ett större straff- och arbetsfängelse, kom med förslag om att få överta Nya Varvet. År 1870 skedde överlämnandet, sedan depån som sådan blivit indragen, och fartyg och förråd blivit överförda till Stockholm. Bland villkoren för detta överlämnande nämndes, att om behov av de överlämnade byggnaderna, eller någon del av dem, skulle uppstå för sjöförsvaret i framtiden så skulle de återlämnas av Fångvårdsstyrelsen efter ett års uppsägning.[46] Till en början blev Nya Varvet centralfängelse och arbetsanstalt för en avdelning av kronoarbetskåren, omfattande ynglingar under 21 år, men senare förändrades det till centralfängelse för män och tvångsarbetsanstalt. Kasernlängorna byggdes om till arrestlokaler och celler. Enligt ett kungligt brev 5 maj 1876 blev Nya Varvet en självständig församling, Nya Varvets församling, men utan kyrkoherde.[47]

Militären återkommer[edit]

Nya Varvets flygstation, med slip och tälthangar för sjöflygplan, strax efter första världskriget. I hamnen ligger en monitor.

Den nya försvarsanläggningen Älvsborgs fästning vid Göteborgs hamninlopp började byggas 1899, och Älvsborgs kustartilleridetachement sattes upp som en del av det nya Kustartilleriet år 1902. För att få logement till soldaterna i den nya anläggningen så återtogs en del av Nya Varvet från Fångvårdsstyrelsen. Unionsupplösningen 1905 fick till följd att återuppbyggnaden av det marina försvaret på västkusten forcerades.[48] År 1907 återtog Kustartilleriet hela Nya Varvets område, och Fångvårdsstyrelsen flyttade till Härlandafängelset. Under perioden 1907-1910 moderniserades området, och fängelsets rastgårdar revs.[49]

Under hela första världskriget fanns en avdelning av flottan vid Nya Varvet, som mest bestod av mindre fartygstyper, samt de två monitorerna HMS Tordön och HMS Tirfing, senare ersatta av en division pansarskepp - HMS Göta, HMS Svea och HMS Thule. En flygstation sattes upp inom området 1916, vars hangarbyggnad och flygslip byggdes i hamnens nordöstra del. Den 1 oktober 1917 bildades Göteborgs örlogsdepå på Nya Varvet, underställd Stockholms örlogsstation.[50]

Nya Varvet införlivades 1931 med Göteborgs stad och Carl Johans församling. Som konsekvens av försvarsbeslutet 1936, utökades den militära verksamheten. Depåns fartyg bestod i slutet av 1930-talet av en jagardepå, en minsvepardepå och en ubåtsdepå. Pansarskeppet HMS Manligheten tjänstgjorde som chefsfartyg. På Nya Varvet muddrades hamnen, och ett flertal nya byggnader tillkom.[51] Vid tiden för utbrottet av andra världskriget tillträdde viceamiral Harald Åkermark som ny marindistriktchef för västra distriktet (MDV). Han benämndes BAG - Befälhavande Amiralen i Göteborg. På lördag förmiddag den 3 april 1943, råkade en mina under tillverkning explodera i en verkstad på Nya Varvet. Sex personer omkom omedelbart och två skadades. Verkstaden blev helt utplånad i den olycka som beskrevs som den svartaste i Nya Varvets historia.[52] Den 1 oktober 1943 utökades Göteborgs örlogsdepå till en örlogsstation, och samtidigt inrättades ett örlogsvarv på Nya Varvet.[53] Detta innebar återigen att nya byggnader uppfördes, kaserner, förråd, tjänstebostäder och matinrättning upprustades. Krigsstabsplats för MDV-stab inrättades också i en ny berganläggning inom området. Ett nytt kanslihus för marindistriktet stod klart för inflyttning 1944.[54]

Ulvenmonumentet på Nya Varvets kyrkogård, till minne av personer från Göteborgs eskader och örlogsbas som omkom under beredskapsåren 1939-1945.
  • Fyra i Italien inköpta jagare ligger slutligen förtöjda vid Nya Varvet den 10 juli 1940, efter en nära tre månader lång hemresa, och den så kallade Psilanderaffären.
    Fyra i Italien inköpta jagare ligger slutligen förtöjda vid Nya Varvet den 10 juli 1940, efter en nära tre månader lång hemresa, och den så kallade Psilanderaffären.
  • Minneshögtid på Nya Varvets idrottsplats den 4 augusti 1943 för de omkomna i katastrofen med HMS Ulven.
    Minneshögtid på Nya Varvets idrottsplats den 4 augusti 1943 för de omkomna i katastrofen med HMS Ulven.
Patrullbåten HMS Mysing (P158), på väg att lägga till vid Nya Varvet sommaren 1982.

Under efterkrigstiden har Nya Varvet använts för utbildning av befäl och värnpliktiga i den marina organisationen. Under 1950-talet fanns vid Flottans skolor i Göteborg (Gskol), en specialinriktning mot ubåtsjakt och minsvepning. En olycka som kunde fått allvarliga konsekvenser inträffade på natten den 20 juli 1958. I en byggnad som användes som bad- och tvättinrättning exploderade en varmvattenberedare på grund av övertryck. Den två våningar höga byggnaden klövs praktiskt taget mitt itu av explosionen och den östra gaveln smulades sönder. Splitter från byggnaden slog ner 150 meter bort.[55]

Göteborgs Örlogsvarv (ÖVG) omfattade verkstäder för i huvudsak fartygsunderhåll, med sliptagningsmöjlighet för fartyg upp till 300 ton. Bland verkstäderna fanns segelsömmarverkstad och snickarverkstad. Översyn av Flottans större fartyg skedde vid Göteborgs stora civila varv.[56] Örlogsvarvet drogs in i samband med omorganisation den 30 september 1966, och överfördes till nybildade Västkustens örlogsbas.[57]

Militär avveckling[edit]

Genom riksdagens beslut enligt proposition 1983/84:112 avvecklades Nya Varvet som marin stödjebas. Våren 1984 fick Fortifikationsverket i uppdrag av regeringen att sälja området. Den gamla varvsdelen såldes 1985 till Nimre AB, och resten av området till Artur Källfelt Byggnads AB.[58] Örlogshamnen med bland annat Kustflottans förband 48. patrullbåtsdivisionen flyttade till den tidigare bogserbåtshamnen Tångudden, som under vintern 1985 köpts in i anslutning till Västkustens marinkommando på Käringberget.[59] Den svenska örlogsflaggan halades för sista gången på Nya Varvets salutstation den 28 januari 1986.

De bostäder som fanns inom området såldes till boende eller till bostadsrättsföreningar, som bildades av hyresgästerna.[58] Idag har cirka 2000 personer sina arbetsplatser på Nya Varvet. Omkring 80 företag, institutioner och utbildningsenheter har numera verksamhet på Nya Varvet.

Om byggnader, verksamheter och platser[edit]

"Vita gaveln", inventariekammaren på Lilla Billingen, med Gamla vaktstugan till höger.
Båtsmanstorpet vid Korseberget.
  • Båtsmanstorpet, byggnad 53, är ett trähus i varvsområdets nordöstra del med tomtnummer 35 (storlek: 360 kvadratmeter) vid foten av Korseberget, var tidigare förklarat som ett statligt byggnadsminne. Det uppfördes sannolikt redan före varvets tillkomst. Den ursprungliga användningen var troligen inte som båtsmanstorp, eftersom byggnaden är betydligt större än storleken på båtsmanstorp i allmänhet. Huset har yttermåtten 7,87 x 7,01 meter, innehåller tre rum och kök samt har ett valmat sadeltak. Namnet kommer av rotebåtsman Anders Johansson Flink (1821-95), som bodde här i 45 år under 1800-talet.[60]
  • Gamla vaktstugan mitt på Lilla Billingen, byggnad 36, byggdes 1799 och ersatte då en tidigare vaktbyggnad på samma plats.
  • Inventariekammaren på Lilla Billingen, hus 38, byggdes 1753-1754 på entreprenad av Peter Bagge och överlämnades till kronan efter besiktning 1755. Byggnaden användes först som förråd/tyghus.[61] Under fängelsetiden (1870-1907) hyrdes byggnaden ut först till virkesfirman Strömman och Larsson 1873-1891. Därefter stod byggnaden tom tills den på hösten 1897 hyrdes av Gadus AB för att användas som konservfabrik. Produkterna från bolaget visade sig vara mindre lönsamma och projektet lades ner i slutet av år 1900.[62] Byggnaden förklarades som statligt byggnadsminne den 25 januari 1935. På grund av sin väl synliga gavel har byggnaden använts som sjömärke och av tradition kallats "Vita gaveln"[61] eller i folkmun "Vita vägga".[63]
Hotell Nya Varvet Studios vid gamla flygslipen, en av områdets nya byggnader.

Både byggnad 36, "Gamla vaktstugan", och byggnad 38, "Inventariekammaren", blev 9 december 1986 förklarade som byggnadsminnen.[4] Se Lantmäteriets karta: Byggnaderna 36 och 38. Fastighetsbeteckningen är Nya Varvet 726:43.

Det byggnadsminnesmärkta huset "Nobis" var ursprungligen tyghus och tidvis krog.
Main article: Nobis, Nya Varvet
  • Huset Nobis eller Norra Kasern, byggnad 18, byggdes år 1711 som tyghus åt sjöartilleriet. Det var först placerat vid dåvarande strandkanten, cirka 150 meter norr om nuvarande plats. Huset togs ner och flyttades 1816 för att ge plats åt de kasernlängor som då höll på att byggas.[64] Benämningen Nobis (latin "för oss"), kommer från 1800-talets första decennier då huset inreddes till värdshus. Nya Varvssocieteten - en förening bildad 1839, höll sina samlingar, konserter och baler här.[65] Efter en stor ombyggnad vintern 1955-56 har byggnaden använts som sjöofficersmäss.

Huset blev statligt byggnadsminne redan den 25 januari 1935. Från 1 januari 2005 har det blivit ett enskilt byggnadsminne eftersom staten sålt fastigheten.[66] Se även Lantmäteriets karta: Nobis, Nya Varvet.

Flera grönområden, här Officersbacken, möter besökare på Nya Varvet.
  • Parker och grönområden har anlagts inom området sedan slutet av 1700-talet. Det största parkområdet är Officersparken, eller Tranchellska trädgården, i områdets sydöstra del. Det anlades av Jonas Tranchell, direktör vid Ostindiska Kompaniet i Göteborg.[67] Ett annat område är den tidigare Grotteparken, en parkanläggning som anlades under 1800-talet på Stora Billingens östsluttning.[68]
  • Områdets kyrkogård anlades 1701 och utvidgades 1784 och 1846. Ett litet kvadratiskt stenhus inom området, det Chapmanska kapellet, har tidigare använts som bisättningsrum, och här finns kyrkogårdens äldsta gravar samlade. På kyrkogårdens nordvästra del står en minnessten, "Ulvenmonumentet", till minnet av dem som omkom i tjänsten under andra världskriget.[69]
Gamla dyktankhuset, nu kontorsbyggnad. Till höger om långsidans ingång syns de höga fönster som släppte in ljus på uppstigningstankens nedre plan. På gaveln syns den gamla öppningen där tryckkammaren kunde flyttas ut ur byggnaden för vidare transport. Vid gaveldörren finns en liten kran för att lyfta den mindre transportkammaren Duocom.
  • En dyktank togs i bruk i en tegelbyggnad, hus 85D, år 1943. Den bestod av en 6 meter hög vattenfylld plåtcylinder med 3 meters diameter, och i botten fanns en uppstigningssluss. Tanken var i det närmaste en exakt kopia av motsvarande anläggning i Dyktankhuset, på Galärvarvet i Stockholm.[70] Nya Varvets anläggning byggdes för att ubåtsbesättningar skulle kunna öva utstigning ur sjunken ubåt under realistiska förhållanden med hjälp av andningsapparater. Tanken användes av ubåtsbesättningar mellan 1943 och 1957, och skrotades cirka 1960. Räddningsövningarna flyttades 1958 till Karlskrona där man kunde öva så kallad fri uppstigning i en dyktank från 21 meters djup.[71]

Till Göteborgsanläggningen hörde också en rörlig tryckkammare, som fortsatte att användas även vid civila dykeriolycksfall. Denna ersattes med en ny 1982 med möjlighet till trycksättning motsvarande 70 meters djup. Den nya kammaren möjliggjorde också att utan tryckminskning kunna slussa in en skadad dykare med vårdare från en trycksatt transportabel tvåmanskammare, kallad Duocom, till den större kammaren för vidare behandling vid dykeriolycksfall.[72] I samband med nedläggningen av verksamheten vid Nya Varvet, flyttades den nya tryckkammaren till Marinens dykarskola i Karlskrona 1985.[73] Eftersom behovet av behandling vid olycksfall i samband med dykning på Västkusten var fortsatt stort, utnyttjades bland annat erfarenheterna från tryckkammaren på Nya Varvet vid Bohuslandstingets driftsättning av en tryckkammare vid Uddevalla sjukhus 1986. Ytterligare en tryckkammare driftsattes vid SU/Östra sjukhuset 1988.[74]

  • En avmagnetiseringsstation byggdes på Lilla Billingen 1945, med avmagnetiseringsspole på släde och ett kraftaggregat. Väster om denna anläggning anlades mätbanor för kontroll av fartygens magnetism.[75]

Kommunikation[edit]

Norra Kasern på Nya Varvet och optiska telegrafen på Korseberget, fotograferat från Stora Billingen på 1870-talet.

Åren 1799-1881 fanns här en optisk telegrafstation på Korseberget, vilken troligtvis föregicks av en vårdkase.[77] Ursprungligen stod telegrafpersonalen ute i alla väderlekar, men det uppfördes några små skjul 1808 i vilka reglagen till linorna kunde skötas. Väggarna var svartmålade på insidan och fönstren små för att synförmågan inte skulle påverkas av dagsljuset. För att förhindra imma på teleskopens linser - vilket skulle försvåra telegrafering under vinterhalvåret - fick man inte ha någon eldstad i byggnaden. Teleskopen var alltid inriktade på den närmaste stationens telegrafställning, förutom vissa stationer där det också ingick att bevaka sjöfarten.[78]

Den första telegrafen omfattade sträckan Marstrand-Nya Varvet cirka år 1799, med mellanstation på Norskogsberget i Torslanda socken från 1801. [79] Den utökades 1839 med länkstationer på Vinga, Otterhällan och Stigberget. En mellanstation tillkom på Brännö 1864. Stationerna på Hisingen och Marstrand demonterades 1871, då den optiska telegraflinjen ersattes med en elektrisk telegraf.[80] Utöver Marstrandslinjen, fanns under en kort period Nya Varvet—Nya Älvsborg—Styrsö—Vingalinjen. Denna linje kom i drift den 25 april 1808 och upphörde sedan i slutet av mars 1810. Den mycket korta tiden från beslut till driftsättning, 17 dagar, och de mycket låga kostnaderna för de två telegraflinjerna gör att det under tidigt 1800-tal troligen var fråga om enklare flaggsignalering, både till Vinga och Marstrand enligt Telegrafverkets senare historieskrivning.[81] Till chef för Marstrandslinjen utsågs i början av april 1808, kaptenen vid arméns flotta G.H. Nordberg. Den andra linjens chef var major C.J. Hierta, chef för Västra lotsdistriktet.[82] Den optiska telegraflinjen Nya Varvet-Brännö-Vinga drogs in i september 1881, sedan en elektrisk telegraflinje driftsatts.[83]

Göteborg radios stationsbyggnader och 80-meters mast på Gnistängen vid Nya Varvet.
Main article: Göteborg radio

Eftersom både Marinen och Telegrafverket hade behov av en radiostation för telegramtrafik till fartyg, en så kallad kustradiostation, i trakten av Göteborg i början av 1900-talet undersöktes olika stationsplatser. En "gnistsignalstation" som från 1908 varit förlagd till Oscar II:s fort med dåligt resultat,[84] flyttades vid årsskiftet 1910—1911 och började uppföras på kronans andel av hemmanet Påvelund inom Nya Varvet, kallad "Gnistängen" därefter.[85]

I december 1910 startades försökssändningar från "Nya Varfvets trådlösa Telegrafstation". [86] Den 18 september 1911 öppnades den officiellt som "Göteborgs gnisttelegrafstation" med anropssignal GSG (Gnist Signalstation Göteborg) för allmän trafik, med en gnistsändare på 16 kW för telegrafi på långvåg[86] vilket då var Sveriges starkaste sändare, och masten var drygt 80 meter hög.[87] Räckvidden enligt tester var 200 mil nattetid, och 120 mil dagtid.[84] Stationen tillhörde vid öppnandet marinförvaltningen, men kunde även nyttjas av allmänheten.[87] Den 1 maj 1912 övertog Telegrafverket stationen från marinförvaltningen, och blev då Sveriges första kommersiella radiostation, men den militära personalen blev kvar på stationen till första världskrigets slut. Omkring 1916/1917 ändrades stationens namn till "Göteborg radio".[86] År 1923 ägde provsändningar för rundradion rum i samarbete med Handelstidningen och Föreningen Radioamatörerna. Programmet innehöll nyheter, väderleksrapport och en timmas grammofonmusik[88] Efter installation av en 100 W-kortvågsändare 1926 kunde Göteborg radio hålla kontakt med amerikabåten Stockholm utanför USA:s ostkust, och var även avlyssnad av valfångare i Sydgeorgien.[86] Den 5 augusti 1948 invigdes en ny kustradiostation, med mottagarstation i Onsala och sändarstation i Vallda i Halland, och samtidigt stängdes sändaranläggningen på Gnistängen ner.[86]

Den ursprungliga stationsbyggnaden för Älvsborg radio på Lilla Billingen, byggnad 39, står fortfarande kvar. Av antennanläggningen återstår bara fundament.

I slutet av 1930-talet insåg marinen, att det var hög tid att bygga upp en egen militär radioresurs i Göteborgsområdet. Under sommaren 1939 togs beslut om att driftsätta kustradiostationen Älvsborg radio, med stationshus i trä och med placering på Lilla Billingen inom Nya Varvets område. 48 meter höga master placerades på Stora- respektive Lilla Billingen. Eftersom stationen behövde skydd mot beskjutning, helst bergrum, verkstäder på Nya Varvet behövde plats och radioförutsättningarna var dåliga förordades snart en flyttning av stationen. På senhösten 1940 togs beslut om att flytta till ön Hängesten vid Näset i sydvästra Göteborg. Under 1942 kunde personalen lämna Nya Varvet och flytta in i den nya fullträffsäkra anläggningen på Hängesten.[89]

Den nyinrättade organisationen Försvarsväsendets radioanstalt (FRA) inrättade en provisorisk avdelning i Älvsborg radios gamla byggnad i september 1942, med kodnamn "Västbo". Här bedrevs signalspaning mot framförallt tysk och engelsk radiotrafik fram till sommaren 1943, då också Västbo flyttades till en annan plats på västkusten.[90]

De gamla byggnaderna från Göteborg radio på Gnistängen eldades upp vid ett övningstillfälle för brandkåren den 3 oktober 1962.[2]

250-årsjubileet[edit]

Den 14 juni 1950 firades Nya Varvets 250-årsjubileum, bland annat genom att hertigen av Halland avtäckte en minnessten i bohusgranit med inskriptionen: "År 1700 under Karl XII:s regering anlades vid Billingen skeppshamnen Nya Varvet." Samma dag flaggades det över topp på alla rustade örlogsfartyg vid Nya Varvet samt alla handelsfartyg i Göteborgs hamn. En utställning på Sjöfartsmuseet hade anordnats, med mottot "Vår sjöfart måste skyddas."[91]

Footnotes[edit]

  1. ^ En så kallad "eschaloupbod", där eschaloup är synonymt med "slup"
  2. ^ 60x30 aln
  3. ^ 14 feet

References[edit]

Notes[edit]

  1. ^ Statistisk årsbok för Göteborg. Göteborgs statistik, 99-0875351-7 (in Swedish). Gothenburg: Göteborgs stadskansli. 1982. p. 36. SELIBR 8203449.
  2. ^ a b Drejenstam 1990, p. 4
  3. ^ Nya varvet, Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet.
  4. ^ a b Byggnad 36, "Gamla vaktstugan", och byggnad 38, "Inventariekammaren", blev 9 december 1986 byggnadsminnen.
  5. ^ Bergman 1954, p. 34
  6. ^ Bergman 1954, p. 20
  7. ^ Bergman 1954, p. 24
  8. ^ a b Försvarsstaben 1949, pp. 59–60
  9. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 13
  10. ^ a b c Försvarsstaben 1949, p. 77
  11. ^ Bergdahl Bulukin 1985, p. 3
  12. ^ Försvarsstaben 1949, p. 77-78
  13. ^ Försvarsstaben 1949, p. 112
  14. ^ a b Försvarsstaben 1949, p. 79
  15. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 100–101
  16. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 80–81
  17. ^ Kuylenstierna 1899, pp. 23–24
  18. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 152–154
  19. ^ Jansson & Johansson 2001, pp. 14–16
  20. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 105–106
  21. ^ Bergdahl Bulukin 1985, p. 6
  22. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 83–85
  23. ^ Försvarsstaben 1949, p. 85
  24. ^ Bergdahl Bulukin 1985, p. 5
  25. ^ Bergman 1954, p. 88
  26. ^ Bergman 1954, p. 90
  27. ^ Försvarsstaben 1949, p. 200
  28. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 18
  29. ^ Bergman 1954, p. 92
  30. ^ Försvarsstaben 1949, p. 93
  31. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 73–74
  32. ^ Warfvinge 1987, p. 11
  33. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 285–286
  34. ^ Försvarsstaben 1949, p. 289
  35. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 356–357
  36. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 357–359
  37. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 377–379
  38. ^ Lyth 2012, pp. 209–211
  39. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 116
  40. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 21
  41. ^ Försvarsstaben 1949, p. 417
  42. ^ Försvarsstaben 1949, pp. 301–302
  43. ^ Försvarsstaben 1949, p. 420
  44. ^ Försvarsstaben 1949, p. 303
  45. ^ Jansson & Johansson 2001, pp. 21–22
  46. ^ a b Försvarsstaben 1949, p. 281
  47. ^ De centrale Strafanstalter i Norden ved Aar 1900. Bilag till nordisk Tidskrift för Fængselsvæsen og praktisk Strafferet ; Aarg. 23 (in Danish). Copenhagen. 1900. pp. 29–42. SELIBR 3093760.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  48. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 25
  49. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 24
  50. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 27
  51. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 30
  52. ^ Öhnander 2005, p. 131
  53. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 34
  54. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 40
  55. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 173
  56. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 118
  57. ^ Jansson & Johansson 2001, pp. 84–85
  58. ^ a b Jansson & Johansson 2001, p. 121
  59. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 67
  60. ^ Kallerdahl 1985, pp. 3–5
  61. ^ a b Bergdahl Bulukin 1985, p. 73
  62. ^ Kallerdahl 1986, p. 136
  63. ^ Warfvinge 1987, p. 16
  64. ^ Bergdahl Bulukin 1985, pp. 54–55
  65. ^ Warfvinge 1987, pp. 25–26
  66. ^ Nobis, Nya Varvet, Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet.
  67. ^ Bergdahl Bulukin 1985, p. 12
  68. ^ Bergdahl Bulukin 1985, p. 92
  69. ^ Bergdahl Bulukin 1985, p. 90
  70. ^ Lindemark 2003, p. 26
  71. ^ Lindemark 2003, p. 13
  72. ^ Lindemark 2003, p. 151
  73. ^ Lindemark 2003, p. 40
  74. ^ Lindemark 2003, pp. 56–57
  75. ^ Jansson & Johansson 2001, p. 117
  76. ^ Göteborgs Brandkår 1872-1947, Nils Grönvall, Göteborgs Brandkår 1947, p. 13.
  77. ^ Göteborgs-Posten, 1995-02-18, p. 11
  78. ^ Drejenstam 2006, p. 38f
  79. ^ Risberg 1938, p. 138
  80. ^ Risberg 1938, p. 274
  81. ^ Risberg 1938, p. 147
  82. ^ Tiselius 1935, p. 73
  83. ^ Risberg 1938, p. 278
  84. ^ a b Ahlström 2006, pp. 120–121
  85. ^ Bergman & Scholander 1950, p. 103
  86. ^ a b c d e Gustafsson 1991, chpt. 14
  87. ^ a b Hvar 8 dag : illustreradt magasin, Tolfte årgången (2 oktober 1910 - 24 september 1911), D F Bonnier, Göteborg 1911, p. 268
  88. ^ Drejenstam 1990, p. 5
  89. ^ Ahlström 2006, pp. 77–78
  90. ^ Grahn 2018, p. 87
  91. ^ Traung 1951, p. 55ff

Print[edit]

  • Ahlström, Arne (2006). Svenska marina kustradiostationer: en historik 1900-2000 (in Swedish). Uppsala: Columna. ISBN 9179420818. SELIBR 10194517.
  • Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000 (in Swedish). Gothenburg: Tre böcker. p. 10. ISBN 91-7029-460-7. SELIBR 8369492.
  • Bergdahl Bulukin, Ewa (1985). Nya varvet: Göteborgs kommun. Kulturhistoriska rapporter, 0280-994X ; 16 (in Swedish). Gothenburg: Länsstyr. i Göteborgs och Bohus län. SELIBR 537141.
  • Bergman, Ernst (1954). Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825 (in Swedish). Gothenburg: Sjöfartsmuseet. SELIBR 1434585.
  • Bergman, Ernst; Scholander, Arne F. E:son, eds. (1950). Nya Varvet 1700-1950 (in Swedish). Gothenburg: Sjöfartsmuseets i Göteborg Förlag. SELIBR 418537.
  • Drejenstam, Ove (1990). Bilder från Västra Frölunda (in Swedish). Västra Frölunda: Västra Frölunda hembygdsförening. ISSN 1100-0384. SELIBR 4108592.
  • Drejenstam, Ove, ed. (2006). Västra Frölunda: återspeglingar från 1800- och 1900-talet. Västra Frölunda hembygdsförening, 1652-1080 ; 2006 (in Swedish). Västra Frölunda: Västra Frölunda hembygdsförening. ISBN 919765860X. SELIBR 10349117.
  • Grahn, Jan-Olof (2018). Om svensk signalspaning : andra världskriget (in Swedish). Stockholm: Medströms bokförlag. ISBN 978-91-7329-143-9. SELIBR 21690748.
  • Gustafsson, Birgitta (1991). Radion och radiotelegrafisten: från gnistepok till satellit : en dokumentär (in Swedish). Stockholm: Televerket radio. ISBN 9185292524. SELIBR 7747686.
  • Jansson, Nils-Ove; Johansson, Christer (2001). Marinkommando Väst: kronologi över marin verksamhet på västkusten (in Swedish). Partille: Warne. ISBN 91-86425-30-7. SELIBR 8402344.
  • Kallerdahl, Thorsten (1989). Båtsmanstorpet på Nya Varvet (in Swedish). Västra Frölunda: Västra Frölunda hembygdsfören. SELIBR 843525. {{cite book}}: Cite has empty unknown parameter: |1= (help)
  • Kallerdahl, Thorsten (1986). "Gadus och Vita Vägga". In Brink, Lars (ed.). Frölundabilder (in Swedish). Västra Frölunda: Västra Frölunda hembygdsfören. ISBN 919709000X. SELIBR 7792811.
  • Kuylenstierna, Oswald (1899). Striderna vid Göta älfs mynning åren 1717 och 1719 (in Swedish). Stockholm: Norstedt. SELIBR 1644371.
  • Lindemark, Claes (2003). Nya Varvets dyktank : ubåtssäkerheten på västkusten under andra världskriget (in Swedish). Stockholm: Statens Maritima Museer. ISBN 91-85268-92-5. SELIBR 8954279.
  • Lyth, Einar (2012). Krig och fred : Örebro 1812 (in Swedish). Örebro: Örebro läns museum. ISBN 9789186049225. SELIBR 14190410.
  • Risberg, N.J.A (1938). Svenska telegrafverket : historisk framställning.Bd 3,Den optiska telegrafens historia i Sverige 1794-1881 (in Swedish). Stockholm: Telegrafverket. SELIBR 81396.
  • Tiselius, Carl August (1935). Göteborg under kontinentaltiden: perioden 1808-1810 (in Swedish). Gothenburg: Västra Sverige. SELIBR 1364508.
  • Traung, Olof (1951). "Nya Varvets 250-årsjubileum". Unda maris (in Swedish). Gothenburg: Sjöfartsmuseet i Göteborg. SELIBR 8261785.
  • Warfvinge, Henrik (1987). Nya varvets historia (in Swedish). Gothenburg: Källfelt byggnads AB. SELIBR 1911062. {{cite book}}: Cite has empty unknown parameter: |1= (help)
  • Öhnander, Bengt A. (2005). Göteborg under andra världskriget (in Swedish). Gothenburg: Tre böcker. ISBN 91-7029-587-5. SELIBR 9987582.
  • Göteborgs eskader och örlogsstation 1523-1870: historik (in Swedish). Gothenburg: Försvarsstabens krigshistoriska avdelning. 1949. SELIBR 418535.
  • This article contains content from the Owl Edition of Nordisk familjebok, a Swedish encyclopedia published between 1904 and 1926, now in the public domain.

Web[edit]

Further reading[edit]

  • Björkman, Eva; Emanuelsson, Lena; Overland, Viveka, eds. (2016). Hus, människor, minnen. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, 0280-4174 ; nr 93 (in Swedish). Gothenburg: Länsstyrelsen i Västra Götalands län. pp. 307–309. ISBN 9789176862742. SELIBR 19352952.
  • Byggnadsminnen 1978-1988: förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690 (in Swedish). Stockholm: Riksantikvarieämbetet (RAÄ. 1989. pp. 252–253. ISBN 9171927522. SELIBR 8371852.
  • Emanuelsson, Lena; Sjölund, Cathrine (2000). Nya varvet: byggnader och miljöer : kulturhistorisk inventering 1997-1998. Publikation / Länsstyrelsen Västra Götaland, 1403-168X ; 2000:9 (in Swedish). Gothenburg. SELIBR 3086710.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  • Femtio år vid Nya varvet: Minnesskrift av dess femtioåriga verksamhet 1903 - 1953. Utg. av Föreningen Soldaternas vänner, Nya varvet, Göteborg. [Illustr.] (in Swedish). Gothenburg. 1953. SELIBR 3203746.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  • Jonsson, Oscar (1976). Skolor och lärare i Västra Frölunda och Nya Varvet (in Swedish). Gothenburg: Lärarekårens hembygdskomm. SELIBR 204269.
  • Luft, Magnus von der (2004). Boplatser vid Nya Varvet: Västra Frölunda : utredning, Göteborgs kommun. Arkeologisk rapport från Göteborgs stadsmuseum, 1651-7636 ; 2004:32 (in Swedish). Gothenburg: Göteborgs stadsmuseum. SELIBR 9575297.
  • Luft, Magnus von der; Johansson, Thomas (2006). Nya Varvet: två mellanmesolitiska boplatser : [Göteborg 321 och 322 : boplatser : mellanmesolitikum : förundersökningar : Göteborgs kommun]. Arkeologisk rapport från Göteborgs stadsmuseum, 1651-7636 ; 2006:5 (in Swedish). Gothenburg: Göteborgs stadsmuseum. SELIBR 10134851.
  • Lybeck, Otto (1943). Svenska flottans historia : örlogsflottan i ord och bild från dess grundläggning under Gustav Vasa fram till våra dagar. Bd 2, [1680-1814] (in Swedish). Malmö: Allhem. SELIBR 795889.
  • Segerström, Anton (1914–1916). En vaktkonstapels levnadsöden vid centralfängelset å Nya varvet åren 1888-1894 (in Swedish). Gothenburg: Framåt. SELIBR 1639255.{{cite book}}: CS1 maint: date format (link)
  • Soldatmissionen vid Nya varvet 1903-1943: [Göteborg] Minnesskrift med anledning av 40-årsjubiléet (in Swedish). Gothenburg: Bröd. Weiss. 1943. SELIBR 1428042.
  • Välkommen till Nya varvet (in Swedish). Gothenburg: Källfelt byggnads AB. 2000. SELIBR 9515258.

External links[edit]

Category:Boroughs of Gothenburg Category:History of Gothenburg Category:Military history of Sweden Category:Swedish Navy installations

Retrieved from "https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=User:Saftgurka/sandbox3&oldid=1184006666"