User:Saftgurka/sandbox7

Coordinates: 33°54′00″N 35°30′09″E / 33.90013160715505°N 35.502538801627324°E / 33.90013160715505; 35.502538801627324
From Wikipedia, the free encyclopedia

Embassy of Sweden, Beirut
LocationBeirut
AddressPostal adress
Riad el Solh
P.O. Box 11-4883
Beirut
Visiting adress
1347 Minet el Hosn
French Avenue
French Avenue Building, 6th floor
Downtown, Beirut
Coordinates33°54′00″N 35°30′09″E / 33.90013160715505°N 35.502538801627324°E / 33.90013160715505; 35.502538801627324
Opened1957
AmbassadorJessica Svärdström
Jurisdiction Lebanon
WebsiteOfficial website

The Embassy of Sweden in Beirut is Sweden's diplomatic mission in Lebanon.

History[edit]

1947–1982[edit]

Sverige och Libanon upprättade diplomatiska relationer 1947.[1] Sveriges ambassadör i Kairo var sidoackrediterad till Beirut 1947-1957.

I juni 1957 utnämndes Åke Sjölin till Sveriges sändebud på den då nya ministerposten i Beirut.[2] I mars 1960 träffades en överenskommelse mellan svenska och libanesiska regeringarna om förändring av respektive länders legation till ambassader. I anslutning härtill förordnades Sveriges nyutnämnda sändebud i Beirut Gösta Brunnström till ambassadör.[3]

I början av 1967 inrättades en fast representation i Saudiarabiens kommersiella centrum Jedda under ledning av en tillförordnad chargé d'affaires. Kansliet underställdes beskickningschefen i Beirut, Libanon.[4]

Den 13 april 1975 påbörjades Inbördeskriget i Libanon. Den 16 april 1975 exploderade en bomb utanför svenska ambassaden i Beirut och alla rutorna i byggnaden krossades. Ingen svensk skadades, omtalades det i ett meddelande från ambassaden till svenska utrikesdepartementet. Bombexplosionen betecknades i rapporten som ett led i gatustriderna och var inte riktad på ambassaden.[5]

I slutet av oktober 1975 påbörjades det som kom att kallas Battle of the Hotels. Efter att de striderna trupperna började närma sig utlänningarnas bostadsområdet uppmanade den 27 oktober den svenska, amerikanska och brittiska ambassaden alla som kunde att utrymma staden. Två kvinnliga svenska ambassadsekreterare skulle skickas hem. Kvar på ambassaden fanns ambassadör Jean-Jaques von Dardel, första utrikeskanslist Håkan Damm samt UD-aspiranten Lennart Båge.[6] Den 29 oktober 1975 gick ett SAS-plan till Sverige från Beirut med 18 svenskar ombord.[7] Kvar i Beirut var då cirka 30 svenskar. De två svenska ambassadsekreterarna samt en handelssekreterare skickades hem med SAS-planet. Enligt UD rörde det sig då inte om någon allmän evakuering av svenskar men svenskarna tillråds att fara hem med tanke på oroligheterna i Beirut.[8] På över en vecka hade varken ambassadör von Dardel eller någon annan kunnat ta sig till svenska ambassaden, som då var inrymd på sjunde våningen i kontorsskrapan vid Rue Clémenceau.[9] von Dardel sökte därefter leda arbetet från bostaden på kullarna 7-8 km sydost om stridsområdet. Kanslisten Hålan Damm och UD-aspiranten Lennart Båge fanns på hotell Holiday Home i en annan del av staden. En granat hade slått ner i ambassadör von Dardels trädgård.[7] Den 5 november 1975 planerades Håkan Damm och Lennart Båge resa hem till Sverige medan ambassadör von Dardel med fru kvarstannade i Beirut.[10]

I mitten av december 1975 stängdes svenska ambassaden i Beirut på obestämd tid. Ambassadsekreterare Lennart Båge och kanslisten Håkan Damm skulle då med bil försöka ta sig till Damaskus. De bedömde läget i Beirut som alltför osäkert för att stanna. De senaste dygnens strider hade krävt stora antal dödsoffer. Ingen besökare har kunnat nå svenska ambassadens lokaler. Ambassaden hade bara varit öppen någon vecka efter att tidigare ha varit stängd under striderna mellan kristna och muslimer.[11] Den 10 december 1975 lyckades de båda ambassadtjänstemännen ta sig ut ur Beirut. Enligt tidigare uppgift skulle de med bil försöka ta sig till Damaskus där ambassadör Jean-Jacques von Dardel redan befann sig.[12] Även den svenska generalkonsuln lämnade Beirut. Libanon sköttes därefter från ambassaden i Damaskus.[13]

Ambassadör von Dardel lämnade Beirut den 14 december med SAS sista tur sedan striderna mellan kristna och muslimer förvärrats. Han reste i mitten av januari 1976 till Damaskus för att där invänta ett lämpligt tillfälle att återvända till Beirut.[14]

I september 1978 reste kabinettssekreterare Leif Leifland och departementsrådet Jan af Sillén till Beirut för att orientera sig om det politiska läget i Libanon och svenska ambassadens arbetsförhållanden. Ambassaden låg i Beiruts centrala delar. Under striderna var den isolerad och telex- och telefonförbindelser med omvärlden avskurna.[15]

1982–1985[edit]

I maj 1982 rapporterades det att Sveriges ambassad i Beirut eventuellt skulle stängas. TCO-avdelningen vid UD ansågs att UD behövde överväga om fördelen med att låta de fyra svenskarna där stanna på sin post uppvägde risken att de kan fall offer för våldet i Beirut. En utrymningsplan för personalen i Beirut fanns på plats och bemanningen var redan så liten den kunde vara. Ambassadören i Beirut, Sten Strömholm hade hamnat i skottlinjen flera gånger ut i Beirut. Ambassaden låg då på västsidan nära den farliga delningslinjen genom staden och hade utsikt över dess helt förödda centrum. En viss del av verksamheten hade flyttats över till Amman. Ambassadör Strömholm var ackrediterad även i Jordanien och Syrien.[16]

Svenska ambassaden i Beirut evakuerades i samband med inledningen av 1982 Lebanon War. Ambassadör Sten Strömholm och sekreteraren Marie-Elise Gunterberg följde striden om Beirut från de östra stadsdelarna. Den 10 juni telexrapporterade Strömholm till UD att rökpelare från bombkrevader låg över västra Beirut. Svenska ambassaden var belägen i de västra delarna av centrala Beirut. UD har givit Strömholm och Gunterberg fria händer att lämna Beirut och Libanon närhelst de ansåg nödvändigt. Dock var flyktvägarna avskurna. Den 10 juni arbetade de två svenska diplomaterna från honorärkonsulns kontor med att bland annat försöka kontrollera läget för det fåtal svenskar som fanns i Beirut.[17] Den 14 juni inleddes Siege of Beirut.

I början av februari 1984 förberedde svenska ambassaden i Beirut för evakuering av de svenskar som fanns i staden. De rörde sig då om ett drygt tiotal personer.[18] Den 11 februari reste tre svenskar från Beirut till Cypern över hamnstaden Jounieh norr om Beirut meddelande UD. Därmed var endast ett knappt 20-tal svenskar kvar i Beirut. På ambassaden fanns bara tjänstemannen Mait Kawas. Hon hade vid en rundringning konstaterat att de som stannat kvar ville fortsätta att göra så och för tillfället inte behövde assistens från ambassaden. Därmed stannade ambassadör Ingemar Stjernberg i Damaskus för att följa utvecklingen därifrån. Den 10 februari 1984 kom 14 svenskar till Cypern från Beirut med hjälp av ambassaden.[19]

I september 1984 rapporterades det att svenska ambassaden i Beirut, som nyligen åter öppnats, var belägrad av palestinier som vill söka visum till Sverige. Den libanesiska tidningen Al Fasir hade uppgett att Sverige inom några år skulle ta emot 50 000 palestinska flyktingar. Tidningsartikeln saknade fog. På UD dementerades tidningsuppgifterna. Sverige hade redan då stora problem med den illegala invandringen av palestinier till Skåne.[20] Förste ambassadsekreterare Lars Bjarme som var Sveriges chargé d'affaires i Libanon kunde inte lämna ambassaden då korridorer, trappor och portgång liksom gatan utanför ambassaden belägrades av presumtiva flyktingar på väg till Sverige. Ambassadens personal gjorde nu allt för att förklara för palestinierna att de inte hade några möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige.[21] Tjänstemännen fick ägna all tid åt att dementera de felaktiga tidningsuppgifterna som sade att Sverige var berett att ta emot 50 000 palestinier. På plakat vid ambassadvägen upplystes besökare till ambassaden om de regler som gäller för uppehållstillstånd i Sverige. Bland annat att det krävdes anknytning till nära anhörig.[22]

Svenska ambassaden i Beirut öppnades åter den 10 september 1984 med chargé d'affaires Lars Barme som beskickningschef.[23] Ett par veckor senare rapporterades det att ambassaden försökte på olika sätt att hejda den våg av libaneser som redan är på väg mot Sverige, eller som planerade att resa hit. Rykten hade utmålat Sverige som ett rikligt och fredligt land där flyktingar tas emot med öppna armar. Svenska ambassaden annonserade i de största Beirut-tidningarna där det poängterades att invandringen till Sverige var starkt begränsad och att det gällde mycket strikta regler för att få asyl. Antalet visumsökanden sjönk från 247 till 24 på några dagar. På ambassaden fanns förutom d'affaires Lars Bjarme en sekreterare och en representant från invandrarverket i Norrköping, som hjälpte till med viseringsärendena.[24]

Den 3 maj 1985 hade hot mot svenska ambassaden mottagits från den palestinska terrororganisationen Svarta september. Uppsikten över ambassaden hade nu skärpts men det var inte aktuellt att kalla hem personal rapporterade svenska UD. Svarta september hade hotat att utföra aktioner mot svenska ambassaden om inte Sverige före 31 maj skickade tillbaka de palestinier som fanns i Sverige.[25] I slutet av maj hade en man ringt ambassaden och presenterade sig som representant för terroristorganisationen "Svarta september". Han sade att flera svenska beskickningar i olika länder skulle utsättas för terrordåd. Samtalet innehöll inga krav mot Sverige eller någon förklaring till varför de svenska beskickningarna skulle utsättas för terrordåd, bara att aktioner skulle genomföras efter den 1 juni. Möjligen kunde hotet hänga samman med att en grupp palestinier skulle utvisas från Sverige under följande vecka.[26]

I november 1985 kom beskedet att svenska ambassaden i Beirut skulle tills vidare stängas. Beslutet har fattats av UD i samråd med de tre anställda på ambassaden. Ambassaden skulle hållas stängd tills läget stabiliserats. Den svenska ambassaden låg då i det muslimskt dominerade västra Beirut där häftiga strider under den senaste tiden rasat.[27]

1985–1997[edit]

I augusti 1987 rapporterades det att svenska ambassaden i Beirut var stängd på grund av oroliga läget. Ambassaden i grannlandet Syrien hade tagit över det mesta av de konsulära uppgifterna i Libanon. Ambassadör Ingemar Stjernberg var placerad i Västberlin. Vid sitt senaste besök i Beirut i april samma år försökte han kartlägga hur många svenskar som fanns i landet.[28]

Den 5 februari 1988, under Lebanon hostage crisis, kidnappades två skandinaver verksamma vid UNRWA, svensken Jan Stening och norrmannen William Jörgensen. Sveriges ackrediterade ambassadör i Beirut, Ingemar Stjernberg sattes i beredskap för att resa till Beirut och förhandla med kidnapparna.[29] De släpptes den 1 mars.[30]

I april 1989 rapporterade Sveriges ackrediterade ambassadör i Beirut, Ingemar Stjernberg, om situationen för den svenska ambassaden i Beirut efter besök i staden. Köket i residenset var illa åtaget av granater och kopieringsrummet i ambassadkansliet var fullt med kulhål.[31]

I augusti 1994 rapporterades det att den svenska ambassaden i Beirut var stängd sedan inbördeskriget och svenska intressen i Libanon sköttes istället av svenska ambassaden i Damaskus.[32]

1997–2001[edit]

Kabinettsekreterare Jan Eliasson besökte Jordanien den 30-31 januari 1997. Där skulle han träffa kronprins Hassan och premiär, och utrikesminister Abdul Karin Kabariti. Därefter reste Eliasson till Libanon för att markera återöppnandet av den svenska ambassaden i Beirut. I Libanon skulle han träffa bland andra utrikesministern Fares Boueiz.[33] Leif Rensfeldt utnämndes till charge d'affairs och chef för beskickningen i Libanon.[34]

I augusti 1999 utnämnde svenska regeringen Sveriges tidigare FN-ambassadör, 83-årige Sverker Åström till chargé d'affaires i Libanon. Han kom att leda den svenska ambassaden i Beirut under hösten 1999, i väntan på den nya ambassadören som av familjeskäl inte kunde tillträda förrän januari 2000.[35] När den nya Beirutambassadören Anne Dismorr lämnade över sina kreditivbrev till Libanons president hösten 1999 blev det en förstasidesnyhet i landets tidningar. Som pricken över i:et för de nymornade sven-libanesiska relationerna gjorde utrikesminister Anna Lindh ett besök i Beirut våren 2000.[36] 3 000 konsulära ärenden handhades vid svenska ambassaden i Beirut under första året av återöppnandet av ambassaden.[37]

Den 26 april 2001 beslutade svenska regeringen att lägga ner ambassaden i Beirut samt ambassaderna i Lima, Tunis, Kuwait och Vatikanstaten. Anledningen var att utrikesförvaltningen drogs med ett underskott och behöver spara pengar. Ambassaderna skulle läggas ner först efter att Sverige avslutat sitt ordförandeskap i EU sista juni.[38] Från 2001 blev svenska ambassadören i Damaskus sidoackrediterad i Beirut. Från samma år tjänstgjorde Hubert Fattal som svensk honorär generalkonsul i Beirut.[39] Från 2007 tjänstgjorde Bertrand Fattal.[40]

2016–present[edit]

Den 14 juli 2016 beslutade svenska regeringen att öppna en ambassad i Beirut. Ambassadetableringen skulle vara fullt genomförd under 2017. Ambassadens verksamhet skulle fokusera på politisk rapportering och biståndsverksamhet, med särskild inriktning på Syrienkrisen inklusive dess återverkningar i Libanon.[41]

Natten mot den 10 augusti 2013 kstade en okänd man en molotovcocktail-liknande bomb mot huvudentrén vid den svenska ambassaden i Beirut. Bomben detonerade dock aldrig. Polisens bombtekniker avlägsnade den. Sveriges ambassad i Beirut låg vid tillfället i en hög kontorsbyggnad. Där för finnas ett skalskydd som för det svårt att nå fram till själva ambassaden. En poliskälla uppgav för tidningen Expressen att mycket tydde på att 2023 Quran burnings in Sweden i Sverige var motivet bakom attentatet.[42]

Buildings[edit]

Sveriges första bosatta ambassadör tillsattes 1957. Ambassadkansliet var under 1958 beläget på adressen Rue du Parlement, Immeuble Bisharat, Beirut innan man flyttade till annan plats.[43]

Kansli[edit]

Ambassadkansliet var 1959-1966 belägen på adressen Rue Bliss, Immeuble Farra; postadr. B. P. 4560, Beirut[44][45]

Mellan 1967 och 1972 var kansliet beläget på adressen Immeuble Moukarzel/Rebeiz, Rue Clemenceau; postadr. B. P. 4560, Beirut.[46][47]

Mellan 1973 och 1975 var kansliet beläget på adressen Bank of Beirut and the Arab Countries Building, Rue Clemenceau. Pa B. P. 4560, Beirut[48][49]

Från 1976 var adressen Pa B. P. 114560, BeirutCite error: A <ref> tag is missing the closing </ref> (see the help page).[50]

Mellan 2000 och 2001 låg kansliet på adressen 812 Tabaris, Plan 7, Avenue Carles Malek, Achrafieh. B.P. 11-4560 Beirut.Cite error: A <ref> tag is missing the closing </ref> (see the help page).

Residens[edit]

  • 1959: Rue Jenah, Immeuble Abboud[44]
  • 1960: Rue Jenah, Immeuble Abboud
  • 1961: Rue Jenah, Immeuble Abboud
  • 1962: Rue Jenah, Immeuble Abboud
  • 1963: Rue Jenah, Immeuble Abboud
  • 1964:
  • 1965:
  • 1966: Rue Jenah, Immeuble Abboud
  • 1967: Rue Jenah, Immeuble Abboud[46]
  • 1968: Rue Jenah, Immeuble Abboud[51]
  • 1969: ?
  • 1970: ?

Heads of Mission[edit]

Name Period Resident/Non resident Title Accrediation Ref
Widar Bagge 1947–1951 Non-resident Envoy Sidoackrediterad från ambassaden i Cairo. [52]
Gustaf Weidel 1951–1955 Non-resident Envoy Sidoackrediterad från ambassaden i Cairo. [53]
Brynolf Eng 1955–1957 Non-resident Envoy Sidoackrediterad från ambassaden i Cairo. [54]
Åke Sjölin 1957–1960 Resident Envoy Sidoackrediterad till Damascus 1957–1960 and in Amman 1957–1958. [55]
Gösta Brunnström 1960–1965 Resident Envoy Sidoackrediterad till Riyadh, Amman, and Nicosia 1960–1965 as well as Damascus 1961–1965. [56]
Claës Ivar Wollin 1965–1969 Resident Ambassador Sidoackrediterad till Amman, Damascus, Jeddah och Nicosia. [57]
Åke Jonsson 1969–1974 Resident Ambassador Sidoackrediterad till Amman, Damascus, and Nicosia 1969–1974, Riyadh 1969–1974 och Sanaa 1971–1974. [58]
Jean-Jacques von Dardel 1974–1978 Resident Ambassador Sidoackrediterad till Damascus och Amman. [59]
Sten Strömholm 1979–1983 Resident Ambassador Sidoackrediterad till Damascus och Amman. [60]
Ingemar Stjernberg 1983–1990 Resident[a] Ambassador Sidoackrediterad till Amman. [62]
Rolf Gauffin 1990–1991 Non-resident Ambassador Sidoackrediterad från ambassaden i Damascus. [63]
Stig Elvemar 1991–1994 Non-resident Ambassador Sidoackrediterad från ambassaden i Damascus. [64]
Jan Nordlander 1994–1997 Non-resident Ambassador Sidoackrediterad från ambassaden i Damascus. [65]
Leif Rensfeldt 1996–1999 Resident Chargé d’affaires a.i. [50]
Tommy Arwitz 1997–1999 Non-resident Ambassador Sidoackrediterad från ambassaden i Damascus. [66]
Sverker Åström 1999–1999 Resident Chargé d’affaires [66]
Ann Dismorr 1999–2001 Resident Ambassador [39]
Viola Furubjelke 2001–2005 Non-resident Ambassador Sidoackrediterad från ambassaden i Damascus. [67]
Catharina Kipp 2005–2008 Non-resident Ambassador Sidoackrediterad från ambassaden i Damascus. [68]
Niklas Kebbon 2008–2015 Non-resident Ambassador Sidoackrediterad från ambassaden i Damascus. [40]
Diana Janse 2015–2015 Resident Ambassador Normalt sidoackrediterad från ambassaden i Damascus, dock baserad i Beirut på grund av säkerhetsläget. [69]
Peter Semneby 2015–2017 Resident Ambassador Normalt sidoackrediterad från ambassaden i Damascus, dock baserad i Beirut på grund av säkerhetsläget.
Jörgen Lindström 2017–2020 Resident Ambassador
Harriet Pedersen 2020–2021 Resident Ambassador
Ann Dismorr 2021–2024 Resident Ambassador
Jessica Svärdström 2024–present Resident Ambassador

Footnotes[edit]

  1. ^ Stjernberg var officiellt ambassadör i Libanon men sedan nyårsafton 1985 placerad i Stockholm[61] och sedan 1987 generalkonsul i Västberlin men fortsatt ackrediterad ambassadör i Beirut.[62]

References[edit]

  1. ^ "Libanon" [Lebanon] (in Swedish). Government Offices of Sweden. Retrieved 12 December 2023.
  2. ^ "Utnämningar inom UD". Svenska Dagbladet (in Swedish). 1957-06-28. p. 4A. Retrieved 27 July 2023.
  3. ^ "UD-förordnanden". Svenska Dagbladet (in Swedish). 1960-03-30. p. A7. Retrieved 27 July 2023.
  4. ^ "Utrikes: Ny ambassad i Zambia". Svenska Dagbladet (in Swedish). 1967-01-12. p. 18. Retrieved 14 November 2023.
  5. ^ "Striderna forsätter trots avtal i Beirut". Svenska Dagbladet (in Swedish). Beirut. TT-AFP, AP. 1975-04-17. p. 7. Retrieved 27 July 2023.
  6. ^ "Svenska diplomater lämnar krigets Beirut". Svenska Dagbladet (in Swedish). No. 293. 1975-10-28. p. 1. Retrieved 27 July 2023.
  7. ^ a b Magnergård, Omar (1975-10-30). ""I Beirut får man bereda sig på allt"". Svenska Dagbladet (in Swedish). No. 295. p. 9. Retrieved 27 July 2023.
  8. ^ "Svenskar i Beirut tillråds resa hem". Svenska Dagbladet (in Swedish). No. 294. 1975-10-29. p. 1. Retrieved 27 July 2023.
  9. ^ Magnergård, Omar (1975-10-30). ""I Beirut får man bereda sig på allt"". Svenska Dagbladet (in Swedish). No. 295. p. 1. Retrieved 27 July 2023.
  10. ^ ""Inget krig i Beirut efter solnedgången"". Svenska Dagbladet (in Swedish). Beirut. Reuter/TT. 1975-11-04. p. 9. Retrieved 27 July 2023.
  11. ^ "UD-män lämnar Libanon". Svenska Dagbladet (in Swedish). No. 335. 1975-12-10. p. 1. Retrieved 27 July 2023.
  12. ^ "Svenskar togs sig ut från Beirut". Svenska Dagbladet (in Swedish). 1975-12-12. p. 13. Retrieved 27 July 2023.
  13. ^ Magnergård, Omar (1976-07-07). "Beirut: UD söker två svenskor". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 4. Retrieved 27 July 2023.
  14. ^ "Sveriges ambassadör i Libanon". Svenska Dagbladet (in Swedish). 1976-01-18. p. 22. Retrieved 27 July 2023.
  15. ^ "Leifland tittar på Beirut-ambassaden". Svenska Dagbladet (in Swedish). 1978-09-06. p. 13. Retrieved 27 July 2023.
  16. ^ "UD överväger stänga i Beirut". Svenska Dagbladet (in Swedish). 1982-05-07. p. (19) 15. Retrieved 15 November 2023.
  17. ^ Magnergård, Omar (1982-06-11). "Svenskar flyr västra Beirut". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 4. Retrieved 27 July 2023.
  18. ^ "USA-trupperna flyttas från Beirut". Svenska Dagbladet (in Swedish). Beirut. TT-AFP, AP. 1984-02-09. p. 4. Retrieved 27 July 2023.
  19. ^ "Libanon: Israel hotar häva avtal". Svenska Dagbladet (in Swedish). Tel-Aviv/Beirut. TT-AFP. 1984-02-12. p. 5. Retrieved 27 July 2023.
  20. ^ "Falskt asylrykte. Svensk ambassad belägrad". Svenska Dagbladet (in Swedish). No. 257. 1984-09-21. p. 1. Retrieved 27 July 2023.
  21. ^ Lidén, Erik (1984-09-21). "Falskt asylrykte. Sveriges ambassad i Beirut 'belägrad'". Svenska Dagbladet (in Swedish). No. 257. p. 6. Retrieved 27 July 2023.
  22. ^ Silberstein, Margit (1984-09-22). "Tio misstänkts för smuggling av människor". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 6. Retrieved 27 July 2023.
  23. ^ Nilsson, Carl-Åke; von Sydow, Emily (1984-09-28). "Sverige ber öststater stoppa flyktingtrafiken". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 6. Retrieved 27 July 2023.
  24. ^ Jonsson, Bengt (1984-09-26). "Sverige ber öststater stoppa flyktingtrafiken". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 6. Retrieved 27 July 2023.
  25. ^ "Inga svenskar kallas hem från ambassaden i Beirut". Svenska Dagbladet (in Swedish). 1985-05-04. p. 6. Retrieved 27 July 2023.
  26. ^ Wester, Mats (1985-06-03). "Terrorhot stänger ambassad i Beirut". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 6. Retrieved 3 October 2023.
  27. ^ "Sverige stänger". Svenska Dagbladet (in Swedish). Stockholm. TT. 1985-11-28. p. 4. Retrieved 3 October 2023.
  28. ^ Säll, Ola (1987-08-05). "Oro i Beirut för attentat mot svenskar". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 8. Retrieved 3 October 2023.
  29. ^ Carlberg, Peter (1988-02-06). "FN-medarbetare överfallna av beväpnade män: Svensk kidnappad i Libanon". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 8. Retrieved 3 October 2023.
  30. ^ Carlberg, Peter (1988-03-03). "25 dygn i kidnapparnas våld". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 6. Retrieved 3 October 2023.
  31. ^ Magnergård, Omar (1989-04-18). "Svenske ambassadören i Libanon skakad: De skjuter hänsynslöst". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 4. Retrieved 27 July 2023.
  32. ^ Hammergren, Bitte (1994-08-05). "Libanon bra gömställe". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 9. Retrieved 3 October 2023.
  33. ^ "Namn". Svenska Dagbladet (in Swedish). TT. 1997-01-29. p. 11. Retrieved 3 October 2023.
  34. ^ Edvardsson, Cordelia (1997-02-01). "Sverige öppnar åter ambassaden i Beirut". Svenska Dagbladet (in Swedish). Amman. p. 9. Retrieved 3 October 2023.
  35. ^ Wikström, Erik (1999-08-21). "Diplomaträv åter ute på fältet". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 13. Retrieved 3 October 2023.
  36. ^ Hammergren, Bitte (2000-12-27). ""En pisamhet stänga ambassad i Mellanönstern"". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 7. Retrieved 3 October 2023.
  37. ^ Sylwander, Jacqueline (2001-02-15). "Låt ambassad i Beirut vara kvar". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 27. Retrieved 3 October 2023.
  38. ^ "Svenska ambassader stängs" (in Swedish). Sveriges Radio. 26 April 2001. Retrieved 12 December 2023.
  39. ^ a b Spiegelberg, Christina, ed. (2001). Sveriges statskalender 2001 (PDF) (in Swedish). Stockholm: Fritzes. p. 184. ISBN 9138318385. SELIBR 8261601.
  40. ^ a b Sveriges statskalender 2010 (PDF) (in Swedish). Stockholm: Norstedts Juridik AB/Fritzes. 2010. p. 188. ISBN 978-91-38-32520-9. SELIBR 11846164.
  41. ^ "Sverige öppnar ambassad i Libanon" (in Swedish). Government Offices of Sweden. 14 July 2016. Archived from the original on 15 July 2016. Retrieved 12 December 2023.
  42. ^ Lindquist, Sara K; Ståhle, Mathias (2023-08-11). "Analytiker vill att UD ser över utlandspersonalens säkerhet". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 12. Retrieved 3 October 2023.
  43. ^ Sveriges statskalender för året 1958 (PDF) (in Swedish). Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1958. p. 299.
  44. ^ a b Sveriges statskalender för året 1959 (PDF) (in Swedish). Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1959. p. 301.
  45. ^ Sveriges statskalender 1966 (PDF) (in Swedish). Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1966. p. 295.
  46. ^ a b Sveriges statskalender 1967 (PDF) (in Swedish). Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1967. p. 309.
  47. ^ Sköldenberg, Bengt, ed. (1972). Sveriges statskalender för skottåret 1972 (PDF) (in Swedish). Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. p. 356. SELIBR 3682755.
  48. ^ Sköldenberg, Bengt, ed. (1973). Sveriges statskalender 1973 (PDF) (in Swedish). Uppsala: Almqvist & Wiksell. p. 355. SELIBR 3682755.
  49. ^ Sköldenberg, Bengt, ed. (1975). Sveriges statskalender 1975 (PDF) (in Swedish). Uppsala: Liber/Allmänna. p. 412. ISBN 91-38-02088-2. SELIBR 3682757.
  50. ^ a b Spiegelberg, Christina, ed. (1999). Sveriges statskalender 1999 (PDF) (in Swedish). Stockholm: Fritzes. p. 186. ISBN 91-38-31445-2. SELIBR 3682778.
  51. ^ Cite error: The named reference Sveriges statskalender (1968), p. 319 was invoked but never defined (see the help page).
  52. ^ Sveriges statskalender för året 1951 (PDF) (in Swedish). Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1951. p. 293.
  53. ^ Sveriges statskalender för året 1955 (PDF) (in Swedish). Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1955. p. 308.
  54. ^ Sveriges statskalender för året 1957 (PDF) (in Swedish). Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1957. p. 290.
  55. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1977 [Who is it: Swedish biographical handbook. 1977] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. 1976. p. 924. ISBN 91-1-766022-X. SELIBR 3681523.
  56. ^ Lagerström, Sten, ed. (1966). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1967 [Who is it: Swedish biographical handbook. 1967] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. p. 143. SELIBR 3681518.
  57. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, eds. (1994). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1995 [Who is it: Swedish biographical handbook. 1995] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. p. 1209. ISBN 91-1-943202-X. SELIBR 8261514.
  58. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1985 [Who is it: Swedish biographical handbook. 1985] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. 1984. p. 566. ISBN 91-1-843222-0. SELIBR 3681527.
  59. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1985 [Who is it: Swedish biographical handbook. 1985] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. 1984. p. 236. ISBN 91-1-843222-0. SELIBR 3681527.
  60. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, eds. (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993 [Who is it: Swedish biographical handbook. 1993] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. p. 1042. ISBN 91-1-914072-X. SELIBR 8261513.
  61. ^ Atterstam, Inger (1987-08-02). "Ingen begäran om utlämning". Svenska Dagbladet (in Swedish). p. 6. Retrieved 3 October 2023.
  62. ^ a b Uddling, Hans; Paabo, Katrin, eds. (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993 [Who is it: Swedish biographical handbook. 1993] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. p. 1029. ISBN 91-1-914072-X. SELIBR 8261513.
  63. ^ Salander Mortensen, Jill, ed. (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997 [Who is it: Swedish biographical handbook. 1997] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. p. 373. ISBN 91-1-960852-7. SELIBR 3681533.
  64. ^ Jönsson, Lena, ed. (2000). Vem är det: svensk biografisk handbok. 2001 [Who is it: Swedish biographical handbook. 2001] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. p. 292. ISBN 9172850426. SELIBR 8261515.
  65. ^ Jönsson, Lena, ed. (2000). Vem är det: svensk biografisk handbok. 2001 [Who is it: Swedish biographical handbook. 2001] (in Swedish). Stockholm: Norstedt. p. 843. ISBN 9172850426. SELIBR 8261515.
  66. ^ a b Håstad, Disa (21 August 1999). "Sverker Åström, 83, på ny post". Dagens Nyheter (in Swedish). p. A 10. Retrieved 21 April 2020.
  67. ^ Spiegelberg, Christina, ed. (2005). Sveriges statskalender 2005 (PDF) (in Swedish). Stockholm: Fritzes. p. 182. ISBN 9138321971. SELIBR 9879458.
  68. ^ Henriksson, Maria, ed. (2008). Sveriges statskalender 2008 (PDF) (in Swedish). Stockholm: Norstedts Juridik AB/Fritzes. p. 188. ISBN 978-91-38-32405-9. SELIBR 10900526.
  69. ^ "Ny ambassadör i Libanon" (in Swedish). Ministry for Foreign Affairs. 1 April 2015. Retrieved 15 April 2015.

External links[edit]

Beirut Sweden Category:Lebanon–Sweden relations Category:1957 establishments in Lebanon

Retrieved from "https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=User:Saftgurka/sandbox7&oldid=1219395130"