Talk:Albert Andersson (missionary)

Page contents not supported in other languages.
From Wikipedia, the free encyclopedia

Raquettes Swedish Article on Andersson[edit]

Denne vår vänsälle broder var född den 8 februari 1865 i Rasbergs socken, Skaraborgs Iän. Efter en tids studier vid Svenska Missionsförbundets skola i Kristinehamn 1887-88 tjänade han som predikant i Sköfde t. o. m. 1891, då han mottog kallelse att i den s. k. Fransonska missionen utgå till Kina. Han avreste till sitt missionsfält i norra Kina den 12 januari 1893. Därifrån återvände han den 10 oktober 1898 till hemlandet.

Vid denna tid hade missionärerna i Ost-Turkestan, som hitintills uteslutande ägnat sitt arbete åt den muhammedanska befolkningen, uttryckt önskvärdheten av att någon missionär, som redan någon tid vistats i det egentliga Kina, stationerades på detta fält för de inflyttande kinesernas skull. Albert Andersson, som nu avgått ur den Fransonska missionen, antog Svenska Missionsförbundets kallelse att utgå till Ost-Turkestan, dit han jämte sin familj avreste den 17 maj 1900. Till följd av de då i Kina pågående boxaroroligheterna nödgades han emellertid jämte sitt övriga ressällskap stanna i ryska Turkestan ända till november månad samma år, då han kunde fortsätta till Kaschgar. Där utförde han sedan ett framgångsrikt arbete bland kineserna till år 1906, då han den 24 maj återkom till hemlandet for en tids vila. Den 24 september 1907 återvände han till Ost-Turkestan, men det började snart märkas, att vår broders kraft var bruten, fastän ingen, åtminstone till en början, anade, att detta skulle vara början till slutet. Sjukdomen, som alltmera tilltog, nödgade honom att i september 1911 lämna missionsfältet och återvända till Sverige, där läkarna äntligen efter en tids observationer kommo till visshet om lidandets natur. Och nu var det oss klart, att vi icke mer skulle återfå vår medarbetare och vän, utan att hans dagar av lidande lätt kunde räknas. Men förvånansvärt länge härdade han likväl ut, tack vare den utomordentligt ömma och lämpliga vård, han fick av sin outtröttliga maka. Efter mycket lidande, som han dock bar med en förundransvärd tillit till Gud, hälsade han döden som en befriare den 11 mars 1915. Söndagen den 21 mars fördes stoftet av denne Herrens prövade tjänare till sitt vilorum i Tidaholm, där han efter hemkomsten från missionsfältet tillbragt sina återstående dagar.

Albert Andersson, som sedan 1895 var i äktenskap förenad med Maria Lovisa Mattsson, efterlämnade utom maka en dotter. Men vår broder efterlämnade också något annat -- minnet av en god missionär och vänfast kamrat. Missionens heliga verk låg honom ömt om hjärtat, och de av hans medarbetare, som hade tillfälle att besöka honom under sjukdomen, förgäta icke hans avsked och hälsningar till fältet. Och medan han stod i sin krafts dagar på fältet, framstod han alltid i förhållande till sina kamrater såsom den hjälpsamme framför andra. Han behövde blott ana, att en kamrat behövde ett handtag, för att genast vara redo att bispringa, så långt det stod i hans makt, och hans förmåga i den vägen var förvånansvärt stor. Tack, min vän! Frid över ditt minne!